Konserten började nu. De började räkna ner. Jag hörde när nedräknaren sa 0, fansen skrek men jag var egentligen inte alls redo. Jag satte på mig micken och scenarbetarna hjälpte mig med selen till vingarna. Jag flög ut. På scenen glömmer jag allt som hönt innan.

Jag kollade runt i publiken, de skrek och grät. Jag var lycklig men olycklig. Det var bara yta nu, allt innanför var helt förstört. Jag letade efter Elina som jag tidigare bett gå, egentligen behövde jag hennes hjälp, jag kunde inte ge upp.

 

Denna dagen började så bra, jag skulle få träffa och gå på Justin Bieber's konsert, men allt förvandlades till en marddröm. Jo visst jag vet, ni kanske tycker att jag borde vara riktigt glad och stolt över att jag fick en kyss av honom, på munnen. Men jag är inte ett dugg stolt, vi var hotade med vapen. Det var en marddröm. Jag var tvungen att hjälpa Justin ur detta, annars kanske han inte fortsätter med detta, det här som han lever för. Alla grät av lycka runt om mig. Jag visste inte om jag skulle gråta eller bara sjunka ihop och dö. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli ju, jag ville ju att det skulle bli den bästa dagen i mitt liv. Vad ska jag säga till alla mina vänner som var så avundsjuk på mig för att jag fick gå på hans konsert, meet&greet och till och med träffa honom en extra gång.. 

Jag älskade Justin, fortfarande. Jag bara njöt av musiken, men jag visste att det bara var yta. Han är i bitar inombords, han hjärta är krossat, jag tror inte ens att det finns kvar. Jag vet inte vad det är som håller honom vid liv just nu.

"Justin, I don't need anyone  like I need you"

Justin var inte som vanligt, det blev bara värre och värre. Han har varit borta halva dagen. Spårlöst. Sen nu dök han bara upp från ingenstans, han såg helt förstörd ut. Han uppträdde inte från hjärtat , han var svag, han sjunk ihop i dansstegen och hans röst lät förstörd, nästan som att han hade gråten i halsen.

 

◊ Elina's perspektiv:

Nästa låt var One less lonely girl, jag har alltid drömt om att bli OLLG. Men den här dagen var så förstörd att jag inte orkade drömma. Men jag skulle bli så glad inombords, men det skulle kännas så konstigt efter allt som hänt. Alla Beliebers vände sig om åt alla håll och letade efter Allison Kaye som skulle hitta den rätta tjejen. Men när jag tänkte efter så var det ett måste för mig att bli OLLG, för att Justin måste få kontakt med mig eftersom att vi måste fixa allt som hänt. Jag började vända mig om och leta efter Allison jag med.

 

♥ Justin's perspektiv:

Det var bara en låt kvar innan One Less Lonely Girl. Jag hade fått en lysande idé om hur skulle få kontakt med Elina. Hon skulle bli min One Less Lonely Girl. Innan jag skulle gå ut och sjunga Fall ropade jag på Allison och berättade vilken tjej hon skulle hitta.

"You need to get the Elina - Girl. Ehm, she told me so great things in meet and greet. So she is really worth it. She has blonde-brown hair and a white shirt who says "I <3 Justin Bieber" and a blue skirt."

Jag sprang ut på scenen och sjung Fall.

 

∞ Allison Kaye's Perspektiv:

Jag fattade inte riktigt varför Justin skulle ha just dennna tjejen. Det skulle bli svårt att hitta! Elina, ok. How many Elina är inte på denna konsert, tänkte jag. Jag hade en sång på mig att hitta henne, men jag var ändå ganska självsäker på att ja skulle hitta na. Jag menar, Allison fixar allt!

 

Ok, först måste jag hitta Allison! Jag tittade mig omkring igen, jag såg henne. Lika förvirrad i blicken som jag, hon verkligen letade efter någon. Hon frågade olikaa tjejer vad dem hette, jag tyckte det var lite konstigt. Tillslut började hon närma sig mitt håll och hon kom till mig, precis när jag tänkte nästan tvinga hennne att välja mig så hann hon säga "Heter du möjligen Elina?" Jag blev chockad och svarade ja. "You are the One Less Lonely girl tonight, har Justin bestämt". Jag blev så glad, min dröm sedan jag var liten. Men i detta fall var det också viktigt att jag blev OLLG. Allison tog min hand och följde mig backstage, påvägen frågade hon "Are you excited?" Jag nickade och log av glädje, Justin hade tänkt samma sak som mig. Alfredo gav mig en flirtig gest och runt om mig hörde jag "Oh she is so cute" Jag blev så rörd och från ett annat håll "Oh she is so cute, vald av Justin" Det där sista fick mig att tänka på vad jag gjorde här.

 

__________

 

 

 

Ugh. Flygresor. Hur förjävligt är inte det? Flygrädd är bara en av sakerna jag är rädd för, andra är spindlar, ormar, gamlingar. Ja, om jag inte känner dom förstås. Gamlingar har jag alltid varit rädda för. Det började med att jag tittade på ett TV program där det var jätte söta gamla tanter och gubbar, men under deras skinn var dom förjävliga häxor och jag blev vettskrämd. Jag var ju dock bara fyra år då, men är fortfarande rädd. 

 

"Aye, Kels?" Ryan's röst hördes över hela flygplanet, alla tittade på honom men han är som han är och brydde sig inte ett piss om det. Jag suckade och tittade på honom.

 

"Vad vill du?" Svarade jag med en onödig kaxig ton. 

 

"Oj, ursäkta mig, farmor." Ryan sa och hånflinade stort. Ugh, fuck you Ryan, fuck you. 

 

Jag orkade inte ens bry mig om hans korkade babbel om allt och inget. Jag menar, vi har suttit och pratat i snart en timme om typ elefanter? Hur intressant är det? Fine om det varit delfiner eller så... MEN ELEFANTER? 

 

"Vet du att du är sjukt annoying?" Chaz kommenterade. 

 

"Hon, ja." Ryan sa och pekade på mig. Jag bara skakade på mitt huvud och lät det vara, orkade inte diskutera emot dom. Antingen menade Chaz mig, eller Ryan. Jag brydde mig inte särskilt mycket. 

 

"Kan inte den här saken landa på fast mark för en gångs skull?!" Halvskrek jag, rädd för att krasha. Inte för att det någonsin egentligen hänt mig, att krasha alltså. Men man har väl alltid kollat på onödigt många filmer och sånt skit, som gör en skit skraj..

 

"Ta't lugnt, det är bara en halvtimme kvar nu." Ryan sa och la huvudet på sne och tittade på mig. Jag skakade på huvudet, once again, och tittade bort från dom. Annoying, sa du va Chaz? 

 

"KOLLA DÄR, MARK!" Chaz skrek, och än en gång kunde hela flygplanet höra dom. Jag försökte gömma mig i stolen där jag satt men det var inte särskilt möjligt. 

 

"Kan alla sätta på sig säretsbältet så ska vi påbörja våran väg ner." En röst hördes i högtalarna. 

 

JA ÄNTLIGEN! Nu är det bara nervägen, som jag själv tycker är värst då man aldrig vet vad som går fel i en pilots huvud. Men men, denna pilot har skötts sig ganska bra ändå. 

 

-

 

Efter ca en timme hade vi både landat och hunnit tagit alla våra väskor. Jag började genast gå mot en taxi, och killarna följde mig som hundar. Suckers.

 

Vi alla tre satte oss i bilen och gav väginstruktion till taxin, det tog ca 20 minuter innan vi stod utanför familjen Bieber's hus. Vi var inte ensamma här, kan jag säga. Det stog ungefär sju stycken bilar utanför huset, men bara en av dom fångade mitt öga. 

Fuck. Bieber's Fisker.

 

Fast vad hade jag förväntat mig? Att han var ute på turé på hans lillasysters födelsedag? HAHA, dream on Kels.. 

 

"Vart i hela denna freaking värld är du Kelsi? Vi har försökt få kontakt med dig i evigheter?" Hörde jag Ryan's röst bredvid mig. 

 

"Någon behöver betala taxin, och med någon, menar jag dig." Chaz sa och klev ur bilen. 

 

Taxichaffören glodde på mig argt, som om jag sprungit iväg utan att betala. Det förvånar mig inte att det är jag som får betala. Sånt får alltid jag göra. Dessa två killar är då inga gentlemän när det kommer till sånt, då är dom bara snåla. Dom kommer då aldrig få flickvänner i framtiden, dom inte. 

 

Jag betalade och log snällt mot chaffören som tog pengarna och puttade iväg mig från bil-dörren och stängde den muttert. Jo, tack för den du. 

Jag tog ut min väska och ställde mig framför Bieber's dörr. Jag tog ett djupt andetag och suckade. Detta kommer bli, kanske världens längsta, dag. Ugh, tänkte jag för mig själv. Jag tittade mig lite fort ner på min outfit för att se till att jag såg perfekt ut inför alla gäster. Och jorå, jag såg inte dålig ut!