OLLG - Chapter 4 Like I need you

Previous in OLLG:
 
 "Kyss henne, annars skjuter vi henne."
Det var paus från första scenen, jag skulle gå och dricka vatten då plötsligt min telefon plingade till. Jag verkligen längtade efter Justin's underbara ord. Jag kollade messet. Jag blev chockad och kollade en gång till.. Justin hade varit otrogen, det var inte jag på bilden. Det var någon annan. Jag grät. Jag skrek, jag sprang där ifrån. Jag ville kasta telefonen i väggen. Men ist satte jag mig ner och tittade på det igen, igen och igen.
Jag ställde mig upp och totalt bröt ihop i gråt.

♥ = Justin's Perspektiv
♦ = Selena's Perspektiv
♣ = Scooter's Perspektiv
◊ = Elina's Perspektiv (Elina är Beliebern som Justin tvingades Kyssa).
∞ = Allison Kaye's Perspektiv
 
 

♥ Justin Perspektiv:
 

Konserten började nu. De började räkna ner. Jag hörde när nedräknaren sa 0, fansen skrek men jag var egentligen inte alls redo. Jag satte på mig micken och scenarbetarna hjälpte mig med selen till vingarna. Jag flög ut. På scenen glömmer jag allt som hönt innan.
Jag kollade runt i publiken, de skrek och grät. Jag var lycklig men olycklig. Det var bara yta nu, allt innanför var helt förstört. Jag letade efter Elina som jag tidigare bett gå, egentligen behövde jag hennes hjälp, jag kunde inte ge upp.
 
Elina's Perspektiv:
Denna dagen började så bra, jag skulle få träffa och gå på Justin Bieber's konsert, men allt förvandlades till en marddröm. Jo visst jag vet, ni kanske tycker att jag borde vara riktigt glad och stolt över att jag fick en kyss av honom, på munnen. Men jag är inte ett dugg stolt, vi var hotade med vapen. Det var en marddröm. Jag var tvungen att hjälpa Justin ur detta, annars kanske han inte fortsätter med detta, det här som han lever för. Alla grät av lycka runt om mig. Jag visste inte om jag skulle gråta eller bara sjunka ihop och dö. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli ju, jag ville ju att det skulle bli den bästa dagen i mitt liv. Vad ska jag säga till alla mina vänner som var så avundsjuk på mig för att jag fick gå på hans konsert, meet&greet och till och med träffa honom en extra gång.. 
Jag älskade Justin, fortfarande. Jag bara njöt av musiken, men jag visste att det bara var yta. Han är i bitar inombords, han hjärta är krossat, jag tror inte ens att det finns kvar. Jag vet inte vad det är som håller honom vid liv just nu.
"Justin, I don't need anyone  like I need you"
 

♣ Scooter's Perspektiv:

Justin var inte som vanligt, det blev bara värre och värre. Han har varit borta halva dagen. Spårlöst. Sen nu dök han bara upp från ingenstans, han såg helt förstörd ut. Han uppträdde inte från hjärtat , han var svag, han sjunk ihop i dansstegen och hans röst lät förstörd, nästan som att han hade gråten i halsen.
 
◊ Elina's perspektiv:

Nästa låt var One less lonely girl, jag har alltid drömt om att bli OLLG. Men den här dagen var så förstörd att jag inte orkade drömma. Men jag skulle bli så glad inombords, men det skulle kännas så konstigt efter allt som hänt. Alla Beliebers vände sig om åt alla håll och letade efter Allison Kaye som skulle hitta den rätta tjejen. Men när jag tänkte efter så var det ett måste för mig att bli OLLG, för att Justin måste få kontakt med mig eftersom att vi måste fixa allt som hänt. Jag började vända mig om och leta efter Allison jag med.
 
♥ Justin's perspektiv:

Det var bara en låt kvar innan One Less Lonely Girl. Jag hade fått en lysande idé om hur skulle få kontakt med Elina. Hon skulle bli min One Less Lonely Girl. Innan jag skulle gå ut och sjunga Fall ropade jag på Allison och berättade vilken tjej hon skulle hitta.
"You need to get the Elina - Girl. Ehm, she told me so great things in meet and greet. So she is really worth it. She has blonde-brown hair and a white shirt who says "I <3 Justin Bieber" and a blue skirt."
 

Jag sprang ut på scenen och sjung Fall.
 
∞ Allison Kaye's Perspektiv:

Jag fattade inte riktigt varför Justin skulle ha just dennna tjejen. Det skulle bli svårt att hitta! Elina, ok. How many Elina är inte på denna konsert, tänkte jag. Jag hade en sång på mig att hitta henne, men jag var ändå ganska självsäker på att ja skulle hitta na. Jag menar, Allison fixar allt!
 
 Elina's Perspektiv
 

Ok, först måste jag hitta Allison! Jag tittade mig omkring igen, jag såg henne. Lika förvirrad i blicken som jag, hon verkligen letade efter någon. Hon frågade olikaa tjejer vad dem hette, jag tyckte det var lite konstigt. Tillslut började hon närma sig mitt håll och hon kom till mig, precis när jag tänkte nästan tvinga hennne att välja mig så hann hon säga "Heter du möjligen Elina?" Jag blev chockad och svarade ja. "You are the One Less Lonely girl tonight, har Justin bestämt". Jag blev så glad, min dröm sedan jag var liten. Men i detta fall var det också viktigt att jag blev OLLG. Allison tog min hand och följde mig backstage, påvägen frågade hon "Are you excited?" Jag nickade och log av glädje, Justin hade tänkt samma sak som mig. Alfredo gav mig en flirtig gest och runt om mig hörde jag "Oh she is so cute" Jag blev så rörd och från ett annat håll "Oh she is so cute, vald av Justin" Det där sista fick mig att tänka på vad jag gjorde här.
 
__________
Undra vad Justin planerat?
Jag menar, han kan ju inte prata med Elina på scen eftersom att han sjunger då och efteråt är det snabbt ombyte till nästa låt. Ni får veta mer på måndag eller senare.
 
Kommentera vad du tycker, så att nästa kapitel blir bättre ;)
Hittar ni några konstiga ord/Stavfel, det är för att jag skrivit hälften med min mobil :/ 
 
Kram
 
 

All About Us - Chapter 2: In love.

 { PREVIEW }
"You want me to talk? Sure, fine. Har du någonsin mött någon du hatar? Sedan helt plötsligt börjat få känslor för den personen? It drives me crazy. Och jag vet inte om jag borde prata med henne eller bara skita i hela alltihoppa och leva på mitt liv som den galna 19 åriga popstjärnan jag egentligen är? Seriöst, du är tjej. Vad skulle du vilja att jag gjorde om det var din situation? Huh?" Justin verkade nästan rädd och sårad på samma gång. Vem kunde denna tjej vara som han snackade om? Har inte sett honom med någon tjej på ett tag... 
 
"Jag vet inte..." Sa jag och andades in, han suckade och lutade sig framåt och kollade iväg från mina ögon, nästan gråtfärdig. Jag har aldrig sett honom såhär, någonsin. 
 
"Jag skulle nog vilja att du hade pratat med mig." Sa jag efter en stunds tystnad och tänkande. Det skulle jag faktiskt. Det är ju bättre att veta än att inte veta det.
 
"Kelsi..." Justin startade en mening han inte avslutade. Jag nickade för honom att fortsätta meningen. "Jag tror jag gi-"
 
Justin blev avbruten av Ryan och Chaz galna skrik, när dom kom in i rummet såg jag hur Justin vände bort blicken ifrån mig med skadade ögon. Han var galet kär i denna tjej, men varför vill han inte berätta för henne då? 
Sånt stort problem är det ju knappast. Det är bara säga dom tre orden. Jag gillar dig. Mer än så är det väl inte?
What's his problem? Och varför vill han prata känslor med mig?
_________________________________________________________________________________________________________
 { JUSTIN'S POV }

"Killar, jag måste prata med er." Jag försökte få dom att fatta att jag ville snacka seriösa saker. Men allt dom gjorde var att hoppa runt och kasta kuddar på varandra. Varför är man ens kompis med dessa grisar? "HALLÅ?!" 
 
Dom båda hajade till av mitt skrik. Äntligen, tänkte jag. 
 
"What's up, Justin?" Sa Chaz och kollade på mig nyfiket. "Varför skrika så?" Fortsatte han sedan. 
 
Jag ryckte på axlarna, men kom sedan ihåg varför jag varit så otålig. "Jag måste snacka med er, och jag är dö-seriös på detta så snälla, snälla, snälla, sluta hoppa omkring och göra er till åtlöje, för bara några sekunder." 
 
Dom båda nickade och satte sig mittemot mig. 

"Så, vad har hänt?" Frågade Ryan och kollade på mig med världens nyfiknaste ögon.
 
"Jag.. tror... jag... jag.." 
 
"Fram med språket, Justin. Vi har inte hela dagen på oss." Chaz röst ekade i mina öron. Fine, jag säger det rå.
 
"Jag tror jag är kär." 
 
Båda deras ögon blev stora som bowlingklot och stirrade på mig som om jag var galen. Hallå? Alla blir väl kära någon gång? Jesus, jag är också normal. 
 
"Vem?" Frågade Ryan efter ca två minuters tystnad mellan oss. 
 
"K..k..ke-" Jag hann inte säga hennes namn före hennes egna underbara röst kom in i lägenhetens dörr. 
 
"Hey, guys." Sa hon samtidigt som hon klev in i vardagsrummet. Men denna gång tittade jag inte på henne, utan på killen som stod bakom henne och höll om hennes höfter. Vem var det? 
 
"Vem är killen?" Frågade Ryan och tog en klunk vatten ur hans glas. 
 
"Jason." Sa hon och log som aldrig förr. Hon såg ut att vara jäkligt lycklig helt plötsligt. Bara igår muttrade hon ju sönder över att behöva vara här i Kanada. Vad kan den där killen ha gjort för att förändra det så mycket? Haft sex med henne, eller? 
Jävla miffo. 
Är jag svartsjuk? Nej, självklart inte. Det är bara Kelsi, du har hatat henne för evigt och du ska fortsätta hata henne. Meeenn åååh, det är ju så svårt! SLUTA JUSTIN, SLUTA! 
 
"Jason... vem?" Frågade nu Chaz och var lika förvånad som mig och Ryan. 
 
Hon kollade på killen över axeln och log proudly.
 
"Min pojkvän." Sa hon glatt och log tillbaka till oss. 
 
Där brast mitt hjärta. Fan jag har precis hunnit bli kär i henne och hon har redan skaffat en fucking pojkvän!?
 
"SEN NÄR DÅ?!" Skrek jag ut alldeles för högt och frustrerat. Alla blickar hamnade på mig. 
 
"Eh, Justin?" Sa hon och skakade lite på huvudet och hennes ögon var nu fyllda med besvikelse. Varför var hon så besviken? Jag borde vara den som är besviken. Vilket jag till och med tror jag är. 
 
"Inget." Muttrade jag och tittade iväg. Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag drog på mig mina skor och halv sprang ut. 
 
Det spöregnade och jag hade endast en långärmad tröja, där jag dragit upp ärmarna. Jag ville säga det till henne, jag tänkte säga det till henne. Men nu har hon ju förstört allting! FUCK. 
Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen så jag fortsatte springa neråt mot sjön. Jag ställde mig på bryggan och drog mig i håret och såg mig omkring. 
 
 
Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen, eller hur jag kommer må med henne runt omkring mig prata eller kanske till och med hångla med någon annan kille, right in front of me. Jag vet inte hur jag kommer ta det. Jag vet inte om jag kommer klara det. FAN, varför ska jag vara kär nu?! Jag har jobb, turné och sånt skit att ta hand om. Jag ska ju däremot bara vara runt henne i 3 månader. Men ändå.
 
Efter ca en halvtimme begav jag mig hemåt igen. När jag kom in i lägenhetensdörr såg jag hur Jason och Kelsi satt och skrattade och pratade vid soffan. Hennes leendé är ju så himla perfekt, tänkte jag. Den där Jason är lycklig för stunden, men tro mig, jag ska ha henne! 
 
"Vart fan tog du vägen?" Hörde jag en annan röst från andra sidan utav mig. Jag vände mig om och mötte Ryans ögon. 
 
"Ingenstans." Svarade jag och drog av mig mina dygnsura skor. 
 
"Haha, snacka om att bli blöt. Du var ju ute i en halvtimme, du måste ju byta kläder." Sa han när jag gick emot mitt rum. 
 
"Whatever." Sa jag surt och stängde dörren till mitt rum i hans fejs. Jag hoppas jag blir sjuk. Då kanske jag slipper se dom. 
 
"Men öppna då." Hörde jag Ryans röst utanför min dörr, även Chaz stod visst där eftersom hans röst var den nästa. 
"Kom igen, Jusjus, öppna annars kommer vi in endå." Chaz röst var mjuk men jag förstod att han menade att även fast han skulle behöva riva ner hela lägenheten, så skulle han ta sig in hit. 
 
"Väntarå." Sa jag och drog på mig nya kläder. Jag öppnade sakta dörren och tittade på dom. "Ja, vad ville ni?" Muttrade jag ut.
 
"Prata." Sa Ryan och innan jag hunnit stänga dörren stod han innanför i mitt rum. 

"Gå ut, det är mitt rum." Sa jag frustrerat. 
 
"Justin, the hell är problemet?" Chaz satte sig på min säng och kollade på mig med dom där 'Nu-jävlar-berättar-du'- ögona. Jag suckade. 
 
"Minns ni tidigare när jag berättade om hur kär jag är i någon?" Frågade jag, dom båda nickade för mig att fortsätta. "Det är Kelsi..." Jag sa orden tyst och långsamt så dom skulle fatta allvaret i vad jag säger. 
 
"It''s Kelsi." 

"DU ÄR VAD?!" Hörde jag Ryan skrika. 
 
"Shh, hon kan ju för fan vara här någonstans!" Hyshade jag tillbaka. Kan han aldrig någonsin tänka sig för? 

"Vänta... Hur länge har du varit det?" Chaz fråga ekade omkring i rummet. Hur länge har jag egentligen varit det? Det är förmodligen längre en vad jag tror själv. 
 
"Jag vet inte." Sa jag tyst och kollade bort. Jag vet faktiskt inte. Kanske dagar, och kanske till och med år. 
 
"Nähä? Men vad ska du göra åt saken då?" Frågade Ryan och tittade på mig med ögon stora som attans efter vad jag precis berättat för dom båda. 
 
"Jag vet inte? Vinna henne?" Mumlade jag ut för mig själv, men typiskt nog hörde dom mig endå. 
 
"Det kan du ju inte! Ser du inte hur freaking lycklig hon är med den där Jason snubben?" Sa Ryan och tittade på mig. Vaddå lycklig? Jag lovar jag har mer att erbjuda än någon liten grabb som bor i Kanada. Jag är rik, för fan. 
 
"Spelar ingen roll om hon är lycklig eller inte, jag är på Justin's sida! Jag själv gillar inte den där Jason- grabben." Sa Chaz och sneglade på Ryans face. Ryan nickade. 

"Jag är väl också med på det då. Gillar honom inte heller, han ser ut som en såndär som kommer krossa hennes hjärta i alla olika möjliga delar och vi tre kommer få trösta henne, ALDRIG I LIVET. Att trösta en tjej från en killes dumma upplägg är sjukt omöjligt!" 
 
Jag och Chaz skrattade åt Ryans kommentar, Ryan såg döds allvarlig ut men efter några sekunder gav han med sig i skratt han med. Jag skakade på huvudet och lugnade ner mitt skratt. 
 
"Whatever. Vad har vi för plan?" Frågade Ryan och tittade på oss. Chaz hånlog och små-skrattade. "The fuck skrattar du åt?" Fortsatte Ryan.
 
"Jag vet vad vi kan göra..." Chaz log ännu en gång och sneglade över till mig. Jag log tillbaka, fast jag inte hade en aning om vad han menade. "Vi hatar honom." Avslutade Chaz.
 
"Men det gör vi ju redan?" Frågade jag och fattade inte ett piss.
 
"Men inte så, Jus. Vi är otrevliga mot honom. Då kommer Kelsi typ banga honom för att hon inte orkar!" 
 
"DET ÄR JU GENIALT CHAZ!" Skrek Ryan åt honom med händerna uppe i luften. Jag fattar fortfarande typ ingenting. Vad är genialt? 
 
"Come on, bara visa att du inte gillar honom Justin, okeeeyy?" Ryans röst hördes och jag nickade som svar. Jag gör allt för att få bort honom. Och när vi lyckas med det, är jag ännu ett snäpp närmare Kelsi. Min tjej.
 
Vi gick alla tre stolta och nöjda ut från mitt rum, vidare in till vardagsrummet där vi hittade Kelsi och den där Jason ligga i soffan och hångla. Grovhångla. Hon drog i hans halsband för att få honom närmare sig. 
 
 
Ugh. That should be me. 
 
"Uhhum." Ryan's röst fyllde rummet och dom bröt genast isär från varandra. Hon puttade lätt undan Jason som försökte trycka hans läppar mot hennes ännu en gång. Hon log mot honom och tittade sedan vidare på oss. 
 
"Måste ni göra det där här?" Frågade Chaz och satte sig ner mittemot dom i soffan framför. Jag och Ryan gjorde dessamma. 
 
"Ursäkta då..." Svarade Kelsi och satte sig upp, hon drog med sig Jason upp och dom båda satt nu och tittade på varandra. Kärleksfullt. Ugh, någon kan la komma och rädda mig eller så? Det är förjävligt att sitta här och titta på dom. Förjävligt!
 
Det var nästan så att jag faktiskt ställde mig upp och gick därifrån. Men någon (denna någon kallas Ryan) höll i mitt ben hårt, så jag inte skulle kunna varken gå fram och döda killen eller gå härifrån. Döda, är någonting jag känner för att göra just nu. Inte vem som helst, utan han, som sitter rakt framför mig. Men det skulle väl Kelsi bli förkrossad över, och så skulle hon aldrig förlåta mig. Så bättre att jag håller kvar. Någon gång måste dom ju göra slut. Gör ingenting för mig om jag är anledningen. Jag log åt mina egna tankar, och märkte inte att Ryan lämnat rummet och gått in till köket. Chaz satt och stirrade på mig som om jag var galen, och Jason var all over her. Jag ville verkligen gå fram och slå sönder honom. Bara ett litet slag, kanske? Det skulle väl inte skada varken mig eller Kelsi? Bara Jason, men det bryr ju jag mig inte om.
 
"Justin, äru vaken eller?" Chaz röst hördes bredvid mig, jag vände mig hälften om och kollade på honom. 
 
"Ja." Svarade jag, "Det ser du väl." Fortsatte jag irriterad. 
 
"Ta det lugnt, han är snart ute ur leken." Hörde jag Chaz röst viska i mitt öra. Jag puttade iväg honom och hånlog. Ute ur leken, ja. Det ska vi allt fixa. 
 
"Så, eh, Justin jag tog samma åt dig eftersom du vägrade svara mig när jag pratade med dig." Ryans röst kom ifrån köket men stod nu nästan framför mig med en bricka i handen. Det var glas på och bredvid en flaska sprit. 
Precis vad jag behöver, tänkte jag. 
 
Han hällde upp spriten i glasen och räckte fram ett varsitt åt oss alla. Inklusive Jason.
 
 
He's the best, tänkte jag. Han blinkade åt mig och jag förstod direkt varför han hämtat sprit. Han vill att jag ska domna bort lite så jag inte behöver tänka alltför mycket på dom två framför mig. Men jag kan inte domna alldeles för mycket, då kanske jag tappar kontrollen och gud vet vad jag gör då.
Men tappa kontrollen är kanske vad jag vill? Och att sedan kunna skylla på att jag var full? Jag skulle i alla fall inte klaga på det.
 
Vi alla klunkade i oss varsitt glas och sedan ställde ner det på bordet. Vi började snacka om allt möjligt tills Jason's telefon började ringa. Han gick ut ur rummet för att svara. När han sedan kom tillbaka efter ca 5 minuter sa han att han behövde gå, han gav Kelsi en sista kyss och sedan satte på sig ytterkläder och halvsprang till bilen. Kelsi log som onödigt gulligt och sedan la sig på soffan med en suck, samtidigt som hon log.
 
"Jag är så kär." Sa hon sedan, där brast mitt hjärta igen.

Hon är så himla envis. Vi får väl se om hon någonsin kommer fatta vinkeln med varför jag inte säger fula saker och sånt åt henne längre.
 
"Aye, yo, player." Började hon, jag suckade åt namnet hon använder åt mig men fortsatte lyssna, "vill du va bössig och ge mig ett glas vatten?" Frågade hon.
 
"Nej." Sa jag snabbt. Jag kände Ryans blick snegla på mig som om jag var tokig. 
 
"Jaja, farfar, jag fixar't själv." Sa Kelsi och satte sig upp, hon var precis på väg att ställa sig upp men jag stoppade henne.
 
*suck*, "fine, jag hämtar det." Sa jag och ställde mig upp. Jag kände att någon följde efter mig ut i köket, och denna någon var ingen mindre än Ryan Butler. OH GOSH, vad vill han nurå?! 
 
"Äru out of mind, eller något? Om du är kär i henne, häva fram gentlemannen inom dig. Annars får du henne inte. Okay?" 
 
"Okej, I get it. Behave. Jag fattar precis vad du menar, kan du lämna mig ifred nu?" Svarade jag irriterat. Han nickade och gick tillbaka in till vardagsrummet där den underbaraste tjejen i världen låg och dag drömde på soffan. 
 
När jag kom in tittade hon på mig och efter en stund log hon när hon såg att jag tagit med mig hennes glas med vatten.
 
 
Jag stirrade in i hennes ögon och gick vilse. Hon harklade sig och jag vaknade till igen. Jag sträckte över hennes vatten och hon tog emot det tacksamt.
 
"Tack så mycket, det väntade jag mig inte, bieber." Sättet hon sa mitt efternamn fick mig att smälta. Kan man be om en mer perfekt tjej? I och för sig är hon fortfarande inte min, men snart så, vänta du bara Jason.
Tro mig, jag kan då också jaga tjejer, och jag vinner alltid jakter.  
 
_________________________________________________________________________________________________________
 
Vad planerar biebsen nu? Och vad tror ni Kelsi tycker om att Justin blir snäll, helt plötsligt? Kommer hon någonsin känna samma sak för Bieber som han gör för henne? 
 
HAHA, nu låter jag som vintergatan igen. Det ända som saknar är väl typ 'Ta reda på det, i nästa avsnitt utav All About Us' ... Saknas dock inte längre, för där sa jag ju det. MOHAHAHAHA, i alla fall...
 
Kommentera vad ni vill ska hända i storyn, alltså ge mig ideér och typ sånt. puss & kram! 

All About Us - Chapter 1: Canada

 
{ KELSI'S POV }
 
Ugh. Flygresor. Hur förjävligt är inte det? Flygrädd är bara en av sakerna jag är rädd för, andra är spindlar, ormar, gamlingar. Ja, om jag inte känner dom förstås. Gamlingar har jag alltid varit rädda för. Det började med att jag tittade på ett TV program där det var jätte söta gamla tanter och gubbar, men under deras skinn var dom förjävliga häxor och jag blev vettskrämd. Jag var ju dock bara fyra år då, men är fortfarande rädd. 
 
"Aye, Kels?" Ryan's röst hördes över hela flygplanet, alla tittade på honom men han är som han är och brydde sig inte ett piss om det. Jag suckade och tittade på honom.
 
"Vad vill du?" Svarade jag med en onödig kaxig ton. 
 
"Oj, ursäkta mig, farmor." Ryan sa och hånflinade stort. Ugh, fuck you Ryan, fuck you. 
 
Jag orkade inte ens bry mig om hans korkade babbel om allt och inget. Jag menar, vi har suttit och pratat i snart en timme om typ elefanter? Hur intressant är det? Fine om det varit delfiner eller så... MEN ELEFANTER? 
 
"Vet du att du är sjukt annoying?" Chaz kommenterade. 
 
"Hon, ja." Ryan sa och pekade på mig. Jag bara skakade på mitt huvud och lät det vara, orkade inte diskutera emot dom. Antingen menade Chaz mig, eller Ryan. Jag brydde mig inte särskilt mycket. 
 
"Kan inte den här saken landa på fast mark för en gångs skull?!" Halvskrek jag, rädd för att krasha. Inte för att det någonsin egentligen hänt mig, att krasha alltså. Men man har väl alltid kollat på onödigt många filmer och sånt skit, som gör en skit skraj..
 
"Ta't lugnt, det är bara en halvtimme kvar nu." Ryan sa och la huvudet på sne och tittade på mig. Jag skakade på huvudet, once again, och tittade bort från dom. Annoying, sa du va Chaz? 
 
"KOLLA DÄR, MARK!" Chaz skrek, och än en gång kunde hela flygplanet höra dom. Jag försökte gömma mig i stolen där jag satt men det var inte särskilt möjligt. 
 
"Kan alla sätta på sig säretsbältet så ska vi påbörja våran väg ner." En röst hördes i högtalarna. 
 
JA ÄNTLIGEN! Nu är det bara nervägen, som jag själv tycker är värst då man aldrig vet vad som går fel i en pilots huvud. Men men, denna pilot har skötts sig ganska bra ändå. 
 
-
 
Efter ca en timme hade vi både landat och hunnit tagit alla våra väskor. Jag började genast gå mot en taxi, och killarna följde mig som hundar. Suckers.
 
Vi alla tre satte oss i bilen och gav väginstruktion till taxin, det tog ca 20 minuter innan vi stod utanför familjen Bieber's hus. Vi var inte ensamma här, kan jag säga. Det stog ungefär sju stycken bilar utanför huset, men bara en av dom fångade mitt öga. 
Fuck. Bieber's Fisker.
 
Fast vad hade jag förväntat mig? Att han var ute på turé på hans lillasysters födelsedag? HAHA, dream on Kels.. 
 
"Vart i hela denna freaking värld är du Kelsi? Vi har försökt få kontakt med dig i evigheter?" Hörde jag Ryan's röst bredvid mig. 
 
"Någon behöver betala taxin, och med någon, menar jag dig." Chaz sa och klev ur bilen. 
 
Taxichaffören glodde på mig argt, som om jag sprungit iväg utan att betala. Det förvånar mig inte att det är jag som får betala. Sånt får alltid jag göra. Dessa två killar är då inga gentlemän när det kommer till sånt, då är dom bara snåla. Dom kommer då aldrig få flickvänner i framtiden, dom inte. 
 
Jag betalade och log snällt mot chaffören som tog pengarna och puttade iväg mig från bil-dörren och stängde den muttert. Jo, tack för den du. 
Jag tog ut min väska och ställde mig framför Bieber's dörr. Jag tog ett djupt andetag och suckade. Detta kommer bli, kanske världens längsta, dag. Ugh, tänkte jag för mig själv. Jag tittade mig lite fort ner på min outfit för att se till att jag såg perfekt ut inför alla gäster. Och jorå, jag såg inte dålig ut! 
 
 
Chaz och Ryan hade sprungit iväg på baksidan, förmodligen för att hitta Justin. Jag suckade igen. Ugh, jag orkar inte! Dom hade däremot lämnat väskorna hos mig... vilka nollor, om dom tror att jag ska-

"Nämen ser man på. Vem skulle kunna tro att du skulle komma hit en dag som denna, brat." Mina tankar blev bortblåsta av den där äckliga rösten. Justins. Ugh, kommer han någonsin i hela sitt liv lämna mig ifred?!
 
"Vad vill du?" Svarade jag kaxigt tillbaka.
 
"Du vet, det är tekniskt sätt mitt hus, so you better behave." Sa han och hånlog. "Mitt hus, mina regler, vettu." Fortsatte han och blinkade åt mig.
 
 
 
"Kan jag komma in eller, player." Sa jag och hånlog tillbaka. 
 
"Hmm... jag vet inte..." Sa han långsamt och gjorde så det såg ut som han tänkte. "Nope, kan du inte." Avslutade han och var på väg att stänga dörren men jag smet in och log mot honom. Han bara skakade på huvudet och gick uppför trappen istället.
 
Jag tog av mig skorna och begav mig uppåt jag med. När jag väl kom upp såg jag massor med människor. Jazmyn satt i en liten tron och såg nöjd och glad ut samtidigt som hon tog emot massvis med presenter och frågor hon gärna besvarade. Justin satt bredvid och skrattade lite. Jag gick fram emot Jazmyn och gav henne hennes present från mig, hon tackade och kramade om mig hårt. Jag bara log mot henne och sedan kollade över mot Justin som nu stod och garvade med Chaz och Ryan. Vad ska jag göra då? 
 
Flera timmar går utan att någonting händer. Jag sitter och lyssnar på Ryan, Chaz och Justin som pratar om någon tjej dom sett tidigare i USA. Men när klockan äntligen slår 19.00 är det dags att åka "hem." 
 
Jag ska bo med Chaz och Ryan i en lägenhet längre bort, som vi (med vi menar jag, jag) betalat för att hyra. 
 
"Aye, come on, vi drar." Ryan's röst ekade i mina öron. ÄNTLIGEN. Jag skyndade mig att säga hejdå till alla trevliga personer och nästan kastade mig nerför trappan och till mina skor. Jag satte mig sedan i Justin's bil, som skulle köra hem oss och blev sedan väldigt förvånad över vad jag såg. 
 
Justin hade också en väska fullpakad med saker i bilen? Om dom har gått med på att han ska bo med oss, vet jag inte vad jag gör... 
 
"RYAN! CHAZ! KOM HIT, NUUU!" Skrek jag genom det öppna fönstret på bilen. Dom båda kom springande ganska fort och såg nästan rädda ut för mig. Haha, där fick dom. 
 
"Vad äre?" Frågade Ryan nervöst. Dom vet att jag inte gillar deras idé, och dom ska banne mig inte få den fungera heller. Idioter.
 
"Nej! Justin följer fan inte med!" Halv skrek jag åt dom. Dom båda tog sig i håret och blev mer nervösa.
 
"Jodå, det gör han." Justin's röst hördes från andra sidan av bilen. Ugh, kan denna såkallade semster bli sämre?! 
 
Dom alla tre satte sig i bilen, Justin hånlog åt mig som vanligt och Chaz och Ryan log snällare åt mig. Som om dom förstod vad jag menade med att jag inte ville ha honom här. MEN NEJDU, det lovar jag dig att dom inte gör. Dom, på något sätt, gillar ju att vara omkring Justin? Och jag kommer lugnt bli utesluten nu. Eftersom dom alla tre är killar och intresserar sig för samma saker, till exempel tjejer som inte är jag. I och för sig är det skönt att ingen av dom gillar mig, då jag inte gillar någon av dom och kommer aldrig göra't heller. 
 
20 minuter senare stod vi alla i lägenhets dörren och kollade runt. Här ska vi nu alla tre (om inte justin har något jobb förstås) i ungefär tre månader. Åh, jag vill hem! Någon måste ju rädda mig, inte sant? När kommer den där prinsen som ska rädda prinsessan från tornet? Ugh, inte är han här ännu i alla fall. 
 
"Heyyy. Där här stället är ju dope!" Chaz röst hördes från köket. Jag hade mig en aning om att dom skulle älska det. Det är en sjukt stor lägenhet dock. Det är liksom nästan tjugo olika rum och är kanske Kanada's mest exklusiva lägenheter? Kunde i alla fall gissa det. 
Själv gick jag in och satte mig i soffan i det sjukt stora vardagsrummet. Inte lika stort som mitt där hemma, men om man kollar in detta är det sjukt stort och snyggt för att vara i en lägenhet som är till uthyres i Kanada. 
Och kollar man ut från balkongen ser man även att vi har pool, vilket killarna nu också har upptäckt.
 
 
"Kan vi inte bada?" Hörde jag Justin's röst utifrån. Sålänge dom inte tvingar i mig, så är det okej för min del. 
 
"Sure." Chaz sa och jag såg hur han klev innanför med ett flin, jorå, nu kommer dom tvinga in mig i vattnet också. ÅH, SERIÖST?!

"Du ska också i vettu." Sa Chaz och blinkade. 
 
Det är ingen idé att kämpa emot, då kommer dom alla tre slänga i mig med kläder och har ingen lust att blöta ner dessa kläder. Bättre att bara byta om och ja, hoppa i antar jag. Jag ställde mig upp och nickade och gick vidare in till mitt sovrum där jag la min väska och letade fram en bikini jag kunde ha. 
 
Jag böt om och kollade mig i spegeln och gjorde en posé, jag hade en helvit bikini och en perfekt brun kropp för att den ska sitta ännu snyggare.
 
Jag klev ut ur mitt sovrum och tog tag i en handduk samtidigt som jag såg killarna redan simma runt i poolen. För att vara ärlig hade Justin inget fel på hans kropp, jag menar, den var ganska snygg ändå. 
 
Han stod och kollade på någonting och jag kunde inte släppa blicken ifrån hans kropp. Jag menar, jag har aldrig sett honom shirtless förut, för att nej jag kollar inte på hans konserter där han uppträder shirtless. Jag är inte en sådan såkallad 'Belieber' som ni tjejer kallar er. Han såg att jag kollade på honom och han började direkt flina.
 
"Jag vet att du älskar det." Sa han och höjde sina armar och spände musklerna för att få mig att tappa hakan ännu mera. 
 
"Sorry, Bieber, funkar inte på mig." Sa jag simpelt och gick emot poolen. Jag kunde känna alla tre's ögon var på mig och min kropp. Chaz och Ryan har sett mig bada förut, däremot har dom båda lika stora munnar varje gång. Jag blev ganska glad över att ha Justin's blick på min kropp, kände mig överlägsen och att det var för en gång skull jag som hade kontrollen över det. Jag satte mig ner vid poolens trappa och kollade på dom. 
Jag väntade på att dom skulle hoppa i. 
 
När dom väl fattat vinkeln hoppade dom alla tre i och skvätte ner mig. Jag hoppade själv i väldigt fort för att slippa känna mig fryssen efter vattnet dom stänkt på mig.
 
Vi badade i ca en timme innan vi alla blev hungriga, och gick upp för att torka oss. Solen sken då det var sommar i Kanada och det var en av dom varmaste dagarna dom haft. Inte lika varmt som i USA, förstås men ändå varmt nog för att njuta av dagen. 
 
"Vi beställer pizza!" Hörde jag Ryan säga, vi andra nickade och jag gick in för att sätta på mig kläder. Jag låste dörren bakom mig och rotade runt i min väska för att hitta dom perfekta kläderna. 
 
Det tog minst en kvart innan jag valt kläder. Jag satte på mig ett par vita shorts med en svart tröja. Jag torkade håret och lockade det innan jag kammade ut lockarna för att få en lättare nyans av dem. Jag sminkade mig och sedan begav mig neråt. 
 
 
"Pizzan är här, du tog ju sjukt lång tid på dig. Jesus, girl." Hörde jag Chaz säga bakom mig och jag vände mig om och log mot honom, jag tänkte tjafsa emot och säga att det är normalt för en tjej när Ryan's röst hördes istället för min.
 
"Kom och ät då!!" Skrek han ifrån vardagsrummet. Jag nickade och gick in till rummet med Chaz i mina fotspår. Dom hade suttit på någon sorts action film och jag var inte direkt intresserad utav den. 
 
"Här, brat." Sa Justin och skickade fram en pizzabit. Jag log och tog tacksamt emot den utan att egentligen mena att vara snäll mot honom, men jag orkade inte bråka nu.
 
Medan killarna var helt inne i deras action film satt jag och sms:ade med min allra bästa vän, Desireé. Det kommer vara sjukt tråkigt att behöva vara utan henne i typ tre månader! Vi satt och skicka några olika snapschats och bara hade kul. Ibland brast jag ut i skratt, men blev direkt hyshad av killarna. 
 
Från: Dessiiee
"Amen vadårå?! Bah glodde han på dig elleh?" 
 
Vi hade nu suttit och pratat om Justin's konstiga beteénde i poolen i över en timme. Det var någonting konstigt med honom, för han slutade inte kolla på mig. Men jag har ju en ganska fin kropp, för att erkänna. Men att just han skulle sätta sig svag för den hade jag ingen aning om. 
 
Till: Dessiiee
"Ja, jag lovar! Han ba typ stirra 24/7, fett scary egentligen jue!" 
 
Från: Dessiiee
"Shit, han kanske tiep gillarej? Iaf måste dra, sorry babe, mamsen ropar." 

Jag skrattade och la ner telefonen. Gillar mig? Justin Bieber? Knappast, inte efter så många års fightande. Det kommer inte på tal. 
 
Jag var helt inne i mina tankar att jag inte märkte att Chaz och Ryan hade gått ifrån rummet och att filmen var slut och det nu var kanal 6 med Simpsons. 
 
"Vart tog resten vägen?" Frågade jag nyfiket. 
 
"Dom drog till Ica, dom skulle typ köpa chips, godis, eller något." Sa han och ryckte på axlarna utan att lyfta blicken ifrån serien på TV:n. The hell is wrong with him?
 
"Justin, mår du typ bra eller?" Frågade jag och konstigt nog lät det som om jag brydde mig. Gjorde jag typ det eller? Kan inte förstå på mig själv ibland. Jag kan och kommer knappast falla för Bieber. Aldrig i mitt liv. 
 
"Va? Vadårå? Betér jag mig annorlunda eller?" Frågade han, jag kunde höra på hans röst att han var sjukt nervös. Ojdå... Det var en svag punkt? 
 
"Eh, aa?" Sa jag och fnittrade lite, hans nervositet gjorde mig lycklig. Det fick mig att känna att jag är den som har kontrollen över allting. 
 
Han blängde surt på mig en kort sekund och stirrade tillbaka på TV:n. The fuck? 
 
"Justin. Seriöst. What's the problem?" Frågade jag och ännu en gång lät jag som om jag brydde mig. Ugh, vad är det som händer med mig?! 
 
"You want me to talk? Sure, fine. Har du någonsin mött någon du hatar? Sedan helt plötsligt börjat få känslor för den personen? It drives me crazy. Och jag vet inte om jag borde prata med henne eller bara skita i hela alltihoppa och leva på mitt liv som den galna 19 åriga popstjärnan jag egentligen är? Seriöst, du är tjej. Vad skulle du vilja att jag gjorde om det var din situation? Huh?" Justin verkade nästan rädd och sårad på samma gång. Vem kunde denna tjej vara som han snackade om? Har inte sett honom med någon tjej på ett tag... 
 
"Jag vet inte..." Sa jag och andades in, han suckade och lutade sig framåt och kollade iväg från mina ögon, nästan gråtfärdig. Jag har aldrig sett honom såhär, någonsin. 
 
 
"Jag skulle nog vilja att du hade pratat med mig." Sa jag efter en stunds tystnad och tänkande. Det skulle jag faktiskt. Det är ju bättre att veta än att inte veta det.
 
"Kelsi..." Justin startade en mening han inte avslutade. Jag nickade för honom att fortsätta meningen. "Jag tror jag gi-"
 
Justin blev avbruten av Ryan och Chaz galna skrik, när dom kom in i rummet såg jag hur Justin vände bort blicken ifrån mig med skadade ögon. Han var galet kär i denna tjej, men varför vill han inte berätta för henne då? 
Sånt stort problem är det ju knappast. Det är bara säga dom tre orden. Jag gillar dig. Mer än så är det väl inte?
 
What's his problem? Och varför vill han prata känslor med mig?
_________________________________________________________________________________________________________
 
Ojojojojdå. Vad är det som händer innuti Bieber? Kommer han börja förändras mot henne nu? Och vad var det han egentligen tänkte säga? 
 
lol, jag låter som en såndär snubbe som är efter vintergatan's alla avsnitt. 
Detta kapitel är liksom inte det roligaste, men det är ju början och det måste finnas en början i alla sagor. Inte sant? 
Det kommer komma in drama, action och allt möjligt i denna storyn. Jag ÄLSKAR att blanda svenska och engelska, som ni kanske redan förstått? ^^ 
 
Kram på er / Elin. 

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.


RSS 2.0