All About Us - Chapter 2: In love.
{ PREVIEW }
"You want me to talk? Sure, fine. Har du någonsin mött någon du hatar? Sedan helt plötsligt börjat få känslor för den personen? It drives me crazy. Och jag vet inte om jag borde prata med henne eller bara skita i hela alltihoppa och leva på mitt liv som den galna 19 åriga popstjärnan jag egentligen är? Seriöst, du är tjej. Vad skulle du vilja att jag gjorde om det var din situation? Huh?" Justin verkade nästan rädd och sårad på samma gång. Vem kunde denna tjej vara som han snackade om? Har inte sett honom med någon tjej på ett tag...
"Jag vet inte..." Sa jag och andades in, han suckade och lutade sig framåt och kollade iväg från mina ögon, nästan gråtfärdig. Jag har aldrig sett honom såhär, någonsin.
"Jag skulle nog vilja att du hade pratat med mig." Sa jag efter en stunds tystnad och tänkande. Det skulle jag faktiskt. Det är ju bättre att veta än att inte veta det.
"Kelsi..." Justin startade en mening han inte avslutade. Jag nickade för honom att fortsätta meningen. "Jag tror jag gi-"
Justin blev avbruten av Ryan och Chaz galna skrik, när dom kom in i rummet såg jag hur Justin vände bort blicken ifrån mig med skadade ögon. Han var galet kär i denna tjej, men varför vill han inte berätta för henne då?
Sånt stort problem är det ju knappast. Det är bara säga dom tre orden. Jag gillar dig. Mer än så är det väl inte?
What's his problem? Och varför vill han prata känslor med mig?
_________________________________________________________________________________________________________
{ JUSTIN'S POV }
"Killar, jag måste prata med er." Jag försökte få dom att fatta att jag ville snacka seriösa saker. Men allt dom gjorde var att hoppa runt och kasta kuddar på varandra. Varför är man ens kompis med dessa grisar? "HALLÅ?!"
Dom båda hajade till av mitt skrik. Äntligen, tänkte jag.
"What's up, Justin?" Sa Chaz och kollade på mig nyfiket. "Varför skrika så?" Fortsatte han sedan.
Jag ryckte på axlarna, men kom sedan ihåg varför jag varit så otålig. "Jag måste snacka med er, och jag är dö-seriös på detta så snälla, snälla, snälla, sluta hoppa omkring och göra er till åtlöje, för bara några sekunder."
Dom båda nickade och satte sig mittemot mig.
"Så, vad har hänt?" Frågade Ryan och kollade på mig med världens nyfiknaste ögon.
"Jag.. tror... jag... jag.."
"Fram med språket, Justin. Vi har inte hela dagen på oss." Chaz röst ekade i mina öron. Fine, jag säger det rå.
"Jag tror jag är kär."
Båda deras ögon blev stora som bowlingklot och stirrade på mig som om jag var galen. Hallå? Alla blir väl kära någon gång? Jesus, jag är också normal.
"Vem?" Frågade Ryan efter ca två minuters tystnad mellan oss.
"K..k..ke-" Jag hann inte säga hennes namn före hennes egna underbara röst kom in i lägenhetens dörr.
"Hey, guys." Sa hon samtidigt som hon klev in i vardagsrummet. Men denna gång tittade jag inte på henne, utan på killen som stod bakom henne och höll om hennes höfter. Vem var det?
"Vem är killen?" Frågade Ryan och tog en klunk vatten ur hans glas.
"Jason." Sa hon och log som aldrig förr. Hon såg ut att vara jäkligt lycklig helt plötsligt. Bara igår muttrade hon ju sönder över att behöva vara här i Kanada. Vad kan den där killen ha gjort för att förändra det så mycket? Haft sex med henne, eller?
Jävla miffo.
Är jag svartsjuk? Nej, självklart inte. Det är bara Kelsi, du har hatat henne för evigt och du ska fortsätta hata henne. Meeenn åååh, det är ju så svårt! SLUTA JUSTIN, SLUTA!
"Jason... vem?" Frågade nu Chaz och var lika förvånad som mig och Ryan.
Hon kollade på killen över axeln och log proudly.
"Min pojkvän." Sa hon glatt och log tillbaka till oss.
Där brast mitt hjärta. Fan jag har precis hunnit bli kär i henne och hon har redan skaffat en fucking pojkvän!?
"SEN NÄR DÅ?!" Skrek jag ut alldeles för högt och frustrerat. Alla blickar hamnade på mig.
"Eh, Justin?" Sa hon och skakade lite på huvudet och hennes ögon var nu fyllda med besvikelse. Varför var hon så besviken? Jag borde vara den som är besviken. Vilket jag till och med tror jag är.
"Inget." Muttrade jag och tittade iväg. Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag drog på mig mina skor och halv sprang ut.
Det spöregnade och jag hade endast en långärmad tröja, där jag dragit upp ärmarna. Jag ville säga det till henne, jag tänkte säga det till henne. Men nu har hon ju förstört allting! FUCK.
Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen så jag fortsatte springa neråt mot sjön. Jag ställde mig på bryggan och drog mig i håret och såg mig omkring.
Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen, eller hur jag kommer må med henne runt omkring mig prata eller kanske till och med hångla med någon annan kille, right in front of me. Jag vet inte hur jag kommer ta det. Jag vet inte om jag kommer klara det. FAN, varför ska jag vara kär nu?! Jag har jobb, turné och sånt skit att ta hand om. Jag ska ju däremot bara vara runt henne i 3 månader. Men ändå.
Efter ca en halvtimme begav jag mig hemåt igen. När jag kom in i lägenhetensdörr såg jag hur Jason och Kelsi satt och skrattade och pratade vid soffan. Hennes leendé är ju så himla perfekt, tänkte jag. Den där Jason är lycklig för stunden, men tro mig, jag ska ha henne!
"Vart fan tog du vägen?" Hörde jag en annan röst från andra sidan utav mig. Jag vände mig om och mötte Ryans ögon.
"Ingenstans." Svarade jag och drog av mig mina dygnsura skor.
"Haha, snacka om att bli blöt. Du var ju ute i en halvtimme, du måste ju byta kläder." Sa han när jag gick emot mitt rum.
"Whatever." Sa jag surt och stängde dörren till mitt rum i hans fejs. Jag hoppas jag blir sjuk. Då kanske jag slipper se dom.
"Men öppna då." Hörde jag Ryans röst utanför min dörr, även Chaz stod visst där eftersom hans röst var den nästa.
"Kom igen, Jusjus, öppna annars kommer vi in endå." Chaz röst var mjuk men jag förstod att han menade att även fast han skulle behöva riva ner hela lägenheten, så skulle han ta sig in hit.
"Väntarå." Sa jag och drog på mig nya kläder. Jag öppnade sakta dörren och tittade på dom. "Ja, vad ville ni?" Muttrade jag ut.
"Prata." Sa Ryan och innan jag hunnit stänga dörren stod han innanför i mitt rum.
"Gå ut, det är mitt rum." Sa jag frustrerat.
"Justin, the hell är problemet?" Chaz satte sig på min säng och kollade på mig med dom där 'Nu-jävlar-berättar-du'- ögona. Jag suckade.
"Minns ni tidigare när jag berättade om hur kär jag är i någon?" Frågade jag, dom båda nickade för mig att fortsätta. "Det är Kelsi..." Jag sa orden tyst och långsamt så dom skulle fatta allvaret i vad jag säger.
"It''s Kelsi."
"DU ÄR VAD?!" Hörde jag Ryan skrika.
"Shh, hon kan ju för fan vara här någonstans!" Hyshade jag tillbaka. Kan han aldrig någonsin tänka sig för?
"Vänta... Hur länge har du varit det?" Chaz fråga ekade omkring i rummet. Hur länge har jag egentligen varit det? Det är förmodligen längre en vad jag tror själv.
"Jag vet inte." Sa jag tyst och kollade bort. Jag vet faktiskt inte. Kanske dagar, och kanske till och med år.
"Nähä? Men vad ska du göra åt saken då?" Frågade Ryan och tittade på mig med ögon stora som attans efter vad jag precis berättat för dom båda.
"Jag vet inte? Vinna henne?" Mumlade jag ut för mig själv, men typiskt nog hörde dom mig endå.
"Det kan du ju inte! Ser du inte hur freaking lycklig hon är med den där Jason snubben?" Sa Ryan och tittade på mig. Vaddå lycklig? Jag lovar jag har mer att erbjuda än någon liten grabb som bor i Kanada. Jag är rik, för fan.
"Spelar ingen roll om hon är lycklig eller inte, jag är på Justin's sida! Jag själv gillar inte den där Jason- grabben." Sa Chaz och sneglade på Ryans face. Ryan nickade.
"Jag är väl också med på det då. Gillar honom inte heller, han ser ut som en såndär som kommer krossa hennes hjärta i alla olika möjliga delar och vi tre kommer få trösta henne, ALDRIG I LIVET. Att trösta en tjej från en killes dumma upplägg är sjukt omöjligt!"
Jag och Chaz skrattade åt Ryans kommentar, Ryan såg döds allvarlig ut men efter några sekunder gav han med sig i skratt han med. Jag skakade på huvudet och lugnade ner mitt skratt.
"Whatever. Vad har vi för plan?" Frågade Ryan och tittade på oss. Chaz hånlog och små-skrattade. "The fuck skrattar du åt?" Fortsatte Ryan.
"Jag vet vad vi kan göra..." Chaz log ännu en gång och sneglade över till mig. Jag log tillbaka, fast jag inte hade en aning om vad han menade. "Vi hatar honom." Avslutade Chaz.
"Men det gör vi ju redan?" Frågade jag och fattade inte ett piss.
"Men inte så, Jus. Vi är otrevliga mot honom. Då kommer Kelsi typ banga honom för att hon inte orkar!"
"DET ÄR JU GENIALT CHAZ!" Skrek Ryan åt honom med händerna uppe i luften. Jag fattar fortfarande typ ingenting. Vad är genialt?
"Come on, bara visa att du inte gillar honom Justin, okeeeyy?" Ryans röst hördes och jag nickade som svar. Jag gör allt för att få bort honom. Och när vi lyckas med det, är jag ännu ett snäpp närmare Kelsi. Min tjej.
Vi gick alla tre stolta och nöjda ut från mitt rum, vidare in till vardagsrummet där vi hittade Kelsi och den där Jason ligga i soffan och hångla. Grovhångla. Hon drog i hans halsband för att få honom närmare sig.
Ugh. That should be me.
"Uhhum." Ryan's röst fyllde rummet och dom bröt genast isär från varandra. Hon puttade lätt undan Jason som försökte trycka hans läppar mot hennes ännu en gång. Hon log mot honom och tittade sedan vidare på oss.
"Måste ni göra det där här?" Frågade Chaz och satte sig ner mittemot dom i soffan framför. Jag och Ryan gjorde dessamma.
"Ursäkta då..." Svarade Kelsi och satte sig upp, hon drog med sig Jason upp och dom båda satt nu och tittade på varandra. Kärleksfullt. Ugh, någon kan la komma och rädda mig eller så? Det är förjävligt att sitta här och titta på dom. Förjävligt!
Det var nästan så att jag faktiskt ställde mig upp och gick därifrån. Men någon (denna någon kallas Ryan) höll i mitt ben hårt, så jag inte skulle kunna varken gå fram och döda killen eller gå härifrån. Döda, är någonting jag känner för att göra just nu. Inte vem som helst, utan han, som sitter rakt framför mig. Men det skulle väl Kelsi bli förkrossad över, och så skulle hon aldrig förlåta mig. Så bättre att jag håller kvar. Någon gång måste dom ju göra slut. Gör ingenting för mig om jag är anledningen. Jag log åt mina egna tankar, och märkte inte att Ryan lämnat rummet och gått in till köket. Chaz satt och stirrade på mig som om jag var galen, och Jason var all over her. Jag ville verkligen gå fram och slå sönder honom. Bara ett litet slag, kanske? Det skulle väl inte skada varken mig eller Kelsi? Bara Jason, men det bryr ju jag mig inte om.
"Justin, äru vaken eller?" Chaz röst hördes bredvid mig, jag vände mig hälften om och kollade på honom.
"Ja." Svarade jag, "Det ser du väl." Fortsatte jag irriterad.
"Ta det lugnt, han är snart ute ur leken." Hörde jag Chaz röst viska i mitt öra. Jag puttade iväg honom och hånlog. Ute ur leken, ja. Det ska vi allt fixa.
"Så, eh, Justin jag tog samma åt dig eftersom du vägrade svara mig när jag pratade med dig." Ryans röst kom ifrån köket men stod nu nästan framför mig med en bricka i handen. Det var glas på och bredvid en flaska sprit.
Precis vad jag behöver, tänkte jag.
Han hällde upp spriten i glasen och räckte fram ett varsitt åt oss alla. Inklusive Jason.
He's the best, tänkte jag. Han blinkade åt mig och jag förstod direkt varför han hämtat sprit. Han vill att jag ska domna bort lite så jag inte behöver tänka alltför mycket på dom två framför mig. Men jag kan inte domna alldeles för mycket, då kanske jag tappar kontrollen och gud vet vad jag gör då.
Men tappa kontrollen är kanske vad jag vill? Och att sedan kunna skylla på att jag var full? Jag skulle i alla fall inte klaga på det.
Vi alla klunkade i oss varsitt glas och sedan ställde ner det på bordet. Vi började snacka om allt möjligt tills Jason's telefon började ringa. Han gick ut ur rummet för att svara. När han sedan kom tillbaka efter ca 5 minuter sa han att han behövde gå, han gav Kelsi en sista kyss och sedan satte på sig ytterkläder och halvsprang till bilen. Kelsi log som onödigt gulligt och sedan la sig på soffan med en suck, samtidigt som hon log.
"Jag är så kär." Sa hon sedan, där brast mitt hjärta igen.
Hon är så himla envis. Vi får väl se om hon någonsin kommer fatta vinkeln med varför jag inte säger fula saker och sånt åt henne längre.
"Aye, yo, player." Började hon, jag suckade åt namnet hon använder åt mig men fortsatte lyssna, "vill du va bössig och ge mig ett glas vatten?" Frågade hon.
"Nej." Sa jag snabbt. Jag kände Ryans blick snegla på mig som om jag var tokig.
"Jaja, farfar, jag fixar't själv." Sa Kelsi och satte sig upp, hon var precis på väg att ställa sig upp men jag stoppade henne.
*suck*, "fine, jag hämtar det." Sa jag och ställde mig upp. Jag kände att någon följde efter mig ut i köket, och denna någon var ingen mindre än Ryan Butler. OH GOSH, vad vill han nurå?!
"Äru out of mind, eller något? Om du är kär i henne, häva fram gentlemannen inom dig. Annars får du henne inte. Okay?"
"Okej, I get it. Behave. Jag fattar precis vad du menar, kan du lämna mig ifred nu?" Svarade jag irriterat. Han nickade och gick tillbaka in till vardagsrummet där den underbaraste tjejen i världen låg och dag drömde på soffan.
När jag kom in tittade hon på mig och efter en stund log hon när hon såg att jag tagit med mig hennes glas med vatten.
Jag stirrade in i hennes ögon och gick vilse. Hon harklade sig och jag vaknade till igen. Jag sträckte över hennes vatten och hon tog emot det tacksamt.
"Tack så mycket, det väntade jag mig inte, bieber." Sättet hon sa mitt efternamn fick mig att smälta. Kan man be om en mer perfekt tjej? I och för sig är hon fortfarande inte min, men snart så, vänta du bara Jason.
Tro mig, jag kan då också jaga tjejer, och jag vinner alltid jakter.
_________________________________________________________________________________________________________
Vad planerar biebsen nu? Och vad tror ni Kelsi tycker om att Justin blir snäll, helt plötsligt? Kommer hon någonsin känna samma sak för Bieber som han gör för henne?
HAHA, nu låter jag som vintergatan igen. Det ända som saknar är väl typ 'Ta reda på det, i nästa avsnitt utav All About Us' ... Saknas dock inte längre, för där sa jag ju det. MOHAHAHAHA, i alla fall...
Kommentera vad ni vill ska hända i storyn, alltså ge mig ideér och typ sånt. puss & kram!
FEEDBACKS
Trackback
